Kalle och hans drömmar är ingen tjock roman, ingen omkullvältande faktafiction, ingen deckare full av ond bråd död. Det är en liten bok om hur det är att vara människa. En människa som inte anses ”normal”, en människa med en diagnos, ett syndrom, en så kallad funktionsstörning,  en funktionsnedsättning. Ett begrepp som indikerar att Kalle inte fungerar fullt ut, som vi andra. Ett begrepp som sätter Kalle i ett fack. Ett begrepp som säger att vi andra, vi normala, är lite bättre och fungerar bättre än vad Kalle gör. Kanske bättre på att städa, köra bil eller att vara ensamma utan att bli olyckliga, eller? Vad är vi bättre på egentligen? Och vem har satt kriterierna på vad som är bra och dåligt?
 

Kalle följer sin gåva. Han är autentisk, han gör människor glada, han förverkliga sina drömmar och låter vare sig en diagnos eller ett syndrom hindra honom. Han gör ju just det – lever sitt liv fullt ut . Kanske med lite speciellt stöd från sin omgivning. Men – vem är det egentligen som stödjer vem? Och vem behöver inte stöd i någon form? Normal som onormal?
Detta må vara en tunn bok, men av stor vikt. Kalle är en röst vi inte brukar lyssna till, och det är hög tid nu att vi börjar lyssna på röster vi tidigare avfärdat. Kalle är en sådan röst och jag hjälper honom att höras.

/Milena Bergquist